Kyrkans inställning till könsnetrala äktenskap år en fråga om bibelsyn, menar somliga. Men lika mycket om människosyn, anser Gunnar Bäckström, ordförande i Riks-EKHO.
Denna artikel var ursprungligen publicerad i tidningen Korsväg nummer 2 2009, utgiven av Göteborgs stift, Svenska kyrkan.
- För många år det en fråga bland andra men för oss handlar det om våra Ila och om vår kårlek kan anses vara av Gud välsignad. EKHO, står för Ekumeniska grupperna för kristna homo- bi- och transpersoner i Sverige. Som aktiv i EKHO har Gunnar Bäckström följt frågan om HBT-personers situation i kyrkan ända sedan 70-talet. Han bar kämpat inom stiftet mot märkliga åsikter och som kyrkoherde i Högsbo var han bland de första att välsigna samkönade par.
Han tycker att det hänt mycket och är mån om att säga att det på många ställen numera finns en stor öppenhet. Men han möter också okunskap och fördomar. När lagstiftningen nu förändras och det sannolikt kommer ett bli möjligt att viga samkönade par har diskussionerna blossat upp igen. För honom är människosynen den grundläggande frågan. Har alla människor lika värde, ja, såger kyrkan. Då måste det gälla även synen på äktenskap
- Om 'äktenskap bara är för tvåkönade par blir de samkönade paren ett B-lag, som inte har samma värde, säger han. När prästen välsignar eller viger par, oavsett om det år tvåkönade eller samkönade relationer, år det knappast sexualiteten som är det centrala.
- Att två människor älskar varandra, vågar satsa på varandra och försöker leva tillsammans - det är stort. Det år något vi inom kyrkan måste bejaka
Han, och många med honom numera, ser möjligheten att viga samkönat som ett sätt bygga upp liv.. Att se frågan för vad den år - kärleken. Det kan vara ett sätt att betala tillbaka på den skuld som kyrkan har i att den genom tiderna tvingat folk ut i skumma parker, till Berlin, Amsterdam och nu Thailand för att köpa sex.
- Alla människor behöver ömhet och närhet. Kyrkan och samhället har en uppgift att se till att alla människors grundläggande behov kanaliseras i goda banor, säger han.
Alla håller inte med honom. De hävdar att Bibeln beskriver homosexualitet som en styggelse. Visst ska Bibeln vara ett rättesnöre för den kristna församlingen. Men de som på Bibelns grund motsätter sig samkönade äktenskap läser Bibeln fel, anser Gunnar Bäckström. När man i andra sammanhang väljer att sätta in berättelser i sitt historiska sammanbo, till exempel där det står skrivet om skilsmässor eller kvinnans rätt att tala i församlingen, tolkar man bokstavligt når det gäller synen på homosexualitet. Ett av de bibelställen som ofta citeras är berättelsen om Sodom och Gomorra ur Första Mosebok. Män kom och knackade på Lots dörr för att begå gruppvåldtäkt på hans gäster.
- Våldtäkt är ett destruktivt beteende som ingen kan försvara och som kyrkan måste hjälpa människor att komma ur. Men det ser vi även i heterosexuella äktenskap och vi föbjuder ju inte dem för det, säger Gunnar Bäckström och fortsätter:
- Med Bibelns hjälp kan man till och med att ta livet av andra. Det såg vi exempel på i Knutby. Men Bibeln ska inte användas som slagtvå för att förgöra Iivet och förtrycka andra, så som vi sett exempel på genom historien, säger Gunnar Bäckström.
I bibeln talas det heller inte om sexuell läggning utan enbart om sexuella handlingar. Idag vet vi genom en bred intenationell forskning att homosexualitet är genetiskt nedlagt hos vissa människor och har funnits i alla tider. Homosexuella kvinnor och män finns i alla kulturer. I diktaturer finns de inte - officiellt. På många ställen lever HBT-personer i stor fara för sitt liv. Men när länder blir demokratiska vågar de träda fram som de personer de år. För det handlar om synen på människan. Vem är Gud och hur ser jag på mig sjålv och andra. För Gunnar Bäckström år det enkelt. Du ska älska Herren din Gud och din nästa såsom dig själv och det du vill att människor ska göra mot dig ska du också göra mot de, citerar han.
Det kräver att vi sätter oss in i en annan människans situation, frågar efter hur han eller hon har det.
— Vi kan inte se andra som vi vill att de ska vara utan hur de faktiskt är. För det behövs kunskap och respekt för varandra. Kyrkan har ett uppdrag från Gud som det är viktig att förvalta. Då kan vi inte förstöra livet för människor utan istället försöka hjälpa varandra att bygga upp livet.
I EKHO har han ofta mött människor som mist sin tro på Gud. De har känt att Gud inte är för dem. Identifikationen är viktig, påpekar Gunnar Bäckström.
- Det är något för kyrkan ett tänka på. Att ta bort tron för människor är en allvarlig sak att vara ansvarig för. Bland dem som är emot finns det förutom en fundamentafistisk bibelsyn, i grunden. rädsla och okunskap. Han har hört häpnadsväckande uttalanden bland sina kolleger i stil med: "Tänk om de stöter på mig, vad gör jag då" eller farhågor för att bli överfallna.
- Det är ju barocke tankar, Hur ser vi egentligen på våra människor? Hår behövs mer kunskap. Kanske beror fördomarna på att deras erfarenhet av människor med annan sexuell läggning begränsar sig till Pride-paraden som de sett på TV, med medias extrema exponering av kroppar. En missvisande bild, menar Gunnar Bäckström
— De allra flesta lever ett vanligt som de kämpar med. De vill ha någon hemma som frågar om hur dagen varit när de kommer hem. "Människors rätt att äta frukost med den de älskar", sa Margareta Brand Cöster, präst och teologie doktor i Karlstad . Det tyckte jag var väldigt bra uttryckt.
I höstas skrev nio biskopar under en debattartikel i Dagens Nyheter som ville avskaffa kyrkan vigselrätt och överlåta åt staten alt sköta vigslar. Det förslag som framställes är samband med hindersprövningen på skattemyndigheten, svarar på frågan om man vill gifta sig med varandra. Därefter kan bröllop "firas" på det sätt varje brudpar önskar.
Cirka 22 000 par vigs varje år i Svenska kyrkan, påpekar Gunnar Bäckström och anser det märkligt att biskoparna vill avskaffa deras vilja att ge sina löften inför Gud i kyrkan.
— Jag är stolt och glad för att de andra biskoparnas svar, där de inte vill diskriminera utan välkomnar samkönade och olikkönade par att inför Gud avge sina löften offentligt.
Fast egentligen hör vigselrätten inte hemma i diskussionen om könsneutrala äktenskap, fortsätter han. Dels är det
två separata frågor, dels löser den inte frågan om kyrkans inställning till samkönade äktenskap eftersom människor,
samkönade och olikkönade par, ändå kommer att vilja fira bröllop i kyrkan.
—- Kyrkan har alltid värnat sin uppgift att viga. Jag ser det som en katastrof om kyrkan avsäger sig vigselrätten, säger han och pekar på att det handlar om kyrkosyn. De biskopar som skrivit under debattartikeln vill inte behålla Svenska kyrkans folkkyrkoprofil utan förordar en sektkyrka för människor av en viss fromhetsgrad.
En annan misstanke är att biskoparna är rädda för att präster som inte vill viga samkönat ska bli anmälda för diskriminering och att det ska skapa pro blem för biskoparna.
- Ingen ska tvingas till det. Det är församlingens ansvar att kunna tillhandahålla någon som utför vigseln.
En enkät i Kyrkans tidning visar att betydligt fler präster än det finns samkönade par är positiva till att viga samkönat.
- Hela 53 procent av kyrkoherdarna svarade ja på det, och de tillhör ändå den äldre generationen. Så det lär inte
bli problem att hitta någon som kan göra det.
För en hel del år sedan var vigsel av frånskilda en kontroversiell fråga där vissa präster vägrade att viga par där
någon av parterna varit gift tidigare. Men så kom barnen till dessa präster hem och talade om att de skulle skiljas.
Kanske ville rentav den egna makan ta ut skilsmässa. Idag är det knappt någon som står fast vid den ståndpunkten.
Så är det med frågan om att viga samkönat också, tror Gunnar Bäckström.
- Det är så lätt att tala om ”vi” och ”dom”. Men när sonen kom hem och säger att "jag är homosexuell och jag vill gifta mig och leva som ni” - ja då blir frågan plötsligt en helt annan, säger han och efterlyser mod i kyrkan.
- Mod att stå upp för äktheten, sanningen och viljan att ta ansvar i ett förhållande och inte göra skillnad på om
det är hetero- eller homosexuell kärlek.
Publicerad i tidningen Korsväg nummer 2 2009
utgiven av Göteborgs stift, Svenska kyrkan.
Text Katarina S Hallingberg
Bilder Kristin Lidell