"Vill du att vi ska utesluta dig..." Religionstraumadagen

Han: Om vi i styrelsen skulle säga att du inte får vara ledare i församlingen längre, vad skulle du göra då? Jag: Då tror jag att jag måste lämna. Hur ska jag kunna ha förtroende för en församling som inte har något förtroende för mig? Han: Vill du att vi ska utesluta dig i stället då? Det kanske skulle göra processen lättare?

Religionstraumasyndrom är en term som myntades av Marlene Winell, psykolog och ex-troende från USA. Det är ännu inte en etablerad diagnos i DSM-5, boken som klassificerar psykiatriska sjukdomar och tillstånd som alla läkare följer och all vård baseras på. Det är dock en mängd psykologer och psykoterapeuter som har ringat in en mängd symptom som pekar mot det som de kallar religionstrauma.

Symptomen kan vara olika starka och inkluderar allt från förvirring, dissociation, ångest, panikattacker, mardrömmar, och utvecklingssvårigheter. Det är alltså typiska PTSD-symptom som i detta fall kommer till följd av att man varit med i en auktoritär, dogmatisk och kontrollerande religiös grupp.

För mig har det varit viktigt att hitta det här ordet – religionstrauma. Det har hjälpt mig att förstå att jag är långt ifrån ensam om det jag varit med om. Det förklarar varför jag får så starka kroppsliga reaktioner på att höra lovsång eller stöta på en församlingsmedlem från min tidigare kyrka. Även om förklaringen bakom reaktionerna inte tar bort symptomen, så gör den dem lättare att uthärda.

För mig grundar det sig i att jag blev utfryst ur församlingen jag tillhörde på grund av att jag var transperson. Det gjorde att jag började se hur de strukturer jag växt upp inom, varit destruktiva. Hela min uppväxt och min tid i kyrkan har påverkat mig på ett sådant sätt som gör att jag idag påverkas på ett mycket negativt sätt av att bli påmind om det. Att höra en lovsång som vi sjöng i min ungdom, att gå in i en kyrkbyggnad, att höra någon prata om Jesus på radion, att se en Bibel i någons bokhylla – allt detta kan ge mig hjärtklappning, svårt att andas och försätta mig i ett fryst tillstånd. Min kropp reagerar på allt som påminner om den tiden. Min kropp vill skydda mig. Jag har en form av PTSD och den kommer från kyrkan.

Den 24 maj varje år uppmärksammas religionstraumadagen. Det är en dag som syftar till att göra våra upplevelser hörda. Det är en uppmaning till samhället att rusta sig för att bättre kunna ta hand om oss. När vi går till sjukvården eller psykiatrin med våra problem så är det svårt att få en terapeut med förståelse för hur religionstrauma fungerar och påverkar oss. Det finns alldeles för lite forskning på, och information om, denna typ av trauma. Religionstraumadagen är också en uppmaning till kyrkan om att säkerställa att ingen ska behöva lämna deras sammanhang med religionstrauma, samt att de ska ta ansvar för oss som redan utsatts.

Idag blir jag inte längre lika triggad som tidigare. Det har hjälpt mig mycket att prata med andra med liknande erfarenheter. Jag har förstått att jag är långt ifrån ensam om att leva med ett religionstrauma. Vi är tyvärr många som lidit av maktmissbruk, skadliga strukturer och undervisning som på olika sätt förstört vår relation till oss själva och andra. Jag arbetar aktivt med mitt läkande och jag blir mindre triggad nu än jag blev för ett år sedan. Jag har hittat verktyg som hjälper mig att ta hand om mitt trauma. Jag känner hopp om att det finns en framtid fri från mardrömmar och ångestattacker. Jag är inte där än, men jag är på väg.

Oliver Jähnke

Vice ordförande Kristna regnbågsrörelsen och talesperson i transfrågor

#religionstraumadagen